Evilina

Jag vet att jag aldrig kommer förstå den längtan man går igenom när man så gärna vill ha ett barn men ödet/världen/gud vill annorlunda. eftersom jag har ett barn kan jag inte känna den förtvivlan andra kan känna när de inte kan få ett barn men samtidigt har jag en förståelse för denna längtan. jag vet att jag har ett barn ett underbart barn men nu när längtan kommer krypande för ett till så är de en helt ny upplevelse. de som känner mig käner till historien bakom isabella och vem vet den kanske hamnar här en dag oxå, hur som hellst så var hon inte ett planerat barn, hon var väldigt önskad och från sekunden de blev två streck så var man förändrad. men jag hade inte längtat efter barn de vara bara en toroligt fin gåva jag fick. nu däremot längtar jag! vill så gärna få vara gravid igen, känna sparkarna, fantisera om vem de är som växer där inne och den här gången få vara mammaledig riktigt länge och bara ta långa promenader och njuta av livet. men som de ser ut just nu så är de inte den bästa tiden för ett till barn. och jag vet att de inte är samma längtan som barnlösa par går igenom men samtidigt så längtar jag, fast de känns lite tabu, jag har ju redan blivit välsignad inte ska väl jag klaga och klaga gör jag inte, bara längtar! men de är bara att längta vidare och förhoppningsvis så har ödet fler planer för mig i framtiden.

nu säng!