Evilina

Måste ju bara skriva lite om isabella oxå. hon har ju blivit så stor, nu kan man till o med ha samtal med henne. de är så otroligt häftigt hur fort tiden går. de var ju bara nyss hon låg kladig och röd på min mage och nu är hon en självständig individ. visst hon behöver fortfarande mig men är inte alls beroende på samma sätt. de är skrämande hur fort de blir små individer samtidgt som de är så härligt att se henne utvecklas. hur som hellst när vi gick hem från dagis i onsdag hade vi vårt första samtal då jag verkligen reagera på att hon verkligen svara på vad jag fråga och förde samtalet vidare.
Jag; har du varit i skogen idag?
Isabella; Ja (tystnad) lockat bär
J; har ni polckat bär?
I; Ja, blå
J; plockade ni blåbär?
I; Ja! (väldigt stolt minn) 
J; smakade du på blåbären?
I; NÄ! (tittar på mig som jag vore tokig och går sen för att titta på en hög löv)
är ju bara så underbart sött. vanligen har jag bara fått ja och nej svar och ibland är de som hon inte förståt vad jag frågat men då var hon verkligen med hon visste precis vad hon hade gjort och ville berätta de. så otroligt stolt över min lillflicka!